thewaydown.blogg.se

Mitt diskbråck har jäklats ett tag så jag är hemma och sjukskriven. Går på olika värktabletter, varav långtidsverkande morfin är ett. Har varit rätt deppig av detta. Dels för att det känns som om det aldrig kommer att bli så bra att jag kan börja motionera (har köpt simkort som jag inte kunnat använda), dels för att det sliter på mej psykiskt att ha ont och dels för att jag inte kan jobba (jag gillar verkligen mitt jobb).
Är kroniskt trött och illamående, har dessutom haft en ny omgång magkatarr och det skulle ju kunna vara bra om det inte vore så att jag får mindre ont av magkatarren när jag äter framförallt vitt bröd eller dricker mjölk
Har fått tabletter för det nu så den biten har i alla fall blivit bättre.
Det har varit totalt omöjligt med minsta lilla motion. Väntar fortfarande på att komma till ortopeden för att få veta om det går att operera diskbråcket.

Vikten har stått totalt stilla. Vågen hånskrattar åt mig och skriker: Tjocka kärring !! 100 kg !!

 

MEN..... I lördags tjurade jag ihop på mig själv och mitt ätande så jag försökte ge tusan i att trösta mig med godis. I stället började jag morgonen med kaffe och sacketter, en Finn crisp och en varma koppen kyckling. Till lunch blev det bara kaffe med sacketter och till kvällsmat sallad med lufttorkad skinka och ett gnutta pesto nersköljt med ett glas Fun light och kvällen avslutates med kaffe och sackett.

Söndagen åt jag som vanligt, som med tabletterna betyder små mål men flera gånger.
Hamnade nog på 2000 kcal....

 

Måndagen var frukosten kaffe med sakett, lunchen var en havreknäcke med en ostskiva, kaffe med sakett och till middag åt jag omelett på hela äggen, lite bacon, lite riven ost och gröna ärtor. En rostad macka med ost blev det till och ett glas Fun light och sedan lite kaffe med sakett på kvällen.

I dag tisdag började morgonen med kaffe och sackett, varma koppen kyckling och en skiva Finn crisp.
Luchen bestod av kaffe med sackett och kvällsmaten av 1 kycklingfilé, lite isbergssallad, lite gurka, lite gul paprika, en tomat, 1/2 dl fullkorns pasta med 2 msk gräddfil med lite vitpeppar i. Måltidsdrycken var ett glas Fun light.
Det härligaste är att jag faktiskt inte varit hungrig eller speciellt sugen på något godis idag och dessutom är jag mätt nu. Inte koma-mätt utan lagom mätt :) Kanske ligger jag på 600 kcal istället för de 500 som jag ska ligga på enligt 5:2, men jag har ju nyss börjat så kanske jag kommer ner lite till när jag kommer in i tänket bättre.

 

Pga, eller tack vare, morfinet dricker jag någonstans mellan 2 och 3 liter vatten/ dag. Morfinet gör att jag är törstig hela tiden så jag tackar gudarna, om det nu finns några, för att vi har egen brunn med vatten som är så gott att vi skulle kunna sälja det på flaska.

 

Jag tänker inte väga mig förren på lördag och då ska jag mäta mig för första gången med. Ska bli kul att se hur snabbt jag kan förändra vikt och mått utan att svälta mig.

 

Ta hand om er och kom ihåg att tänka positivt //

 

 

 

 

Shape up - vilken fantastisk app det är !

För första gången någonsin kollar jag upp vad jag äter. Har alltid tänk att det verkar svårt att hålla koll på kalorier, men med appen kan jag helt enkelt scanna och visp dyker det jag tänkt äta upp i matdagboken.

I dag ser matdagboken ut så här:
Frukost- En stor kopp kaffe med 3 Hermesetas = 17 kalorier
Lunch- 1 skiva Pågen limpa, 20 gram Lätta (osäker på hur många gram), 2 skivor kallrökt skinka, 1 banan = 379 kalorier
Middag- Tikka Masala, 3 dl Fun Light saft =612 kalorier
Totalt 1008 kalorier av de 1215 appen tycker att jag kan äta idag. Blir säkert en kopp kaffe till innan sängen, så lägg till 17 kalorier och jag är uppe i 1025. Lysande början, även om jag ligger 5 gram över på fettet.
Vatten och åter vatten att dricka, tur att vi har egen brunn med kalasgott vatten :)

Sitter och försöker komma fram till vilken bantningsmetod som jag tror på mest men har kommit fram till en kombo av 3. Shape up, pulverdiet och 5:2.
När jag är ledig funkar det att göra som idag - alltså ha koll på mig själv med appen och se till att hålla mig under gränsvärdet. Men som i morgon när jag ska till jobbet vid 6 för att börja jobba 7 (ja jag har lång resväg) vet jag att det inte kommer att gå. En kaffe med Hermesetas och en Nutrilettshake på vägen behöver jag. Förmiddags och eftermiddags fikat på jobbet får bli snåla och likaså lunchen. Tyvärr har jag svårt att välja mat till lunch då jag äter samma som kvinnan jag jobbar som personlig assistent hos. Pedagogiskt som tusan, att laga och äta mat ihop, men nackdelen är att det är hon som bestämmer mat och inte jag. Får försöka hålla mig till en pytte portion....
Ska i vilket fall som helst försöka hålla mig under mina 1215....

För övrigt kommer jag alltså att försöka gå ner med 5:2 dieten som redan hunnit bli omstridd. Mina fastedagar kommer då mest att bestå av shaker och sallad, medan jag tänker mig att mina ätdagar ska att bestå av max de 1215 som Shape up-appen tillåter.
5:2 dieten går ju ut på att halvfasta och bara komma upp i ca 400 kalorier/fastedag, Viktnedgången, om man följer det ska enligt förespråkarna vara någonstans mellan 0,5 och 3 kilo i veckan.... vilket skulle innebära att mina kilon skulle vara borta och min önskade vikt på 67 kilo skulle vara uppnått inom 66 veckor vid 0,5 kilo i veckan. Jag tror att man går ner i vikt snabbare i början när man har så många kilon som jag har....  Pulverdieten är precis som det låter en diet på pulver som man gör shaker eller soppor på. 2-4 kilo/ vecka skulle jag kunna gå ner om jag bara åt det och inget annat under rena "pulverveckor" som då enbart skulle bestå av pulvermixerna. Eftersom mer än 4 veckor på pulverdieterna inte rekommenderas skulle jag alltså kunna gå ner 8 kilo som minst på 4 veckor. Sedan fick jag i så fall avbryta och äta "vanlig" mat ett tag, men bara pulver i flera veckor tror jag inte att jag skulle klara. Följer jag Shape up-appen så kan jag nå min idéalvikt inom 33 veckor och skulle då gå ner 1 kg/vecka.....
Intressanta jämförelser tycker jag.

Nu håller jag tummar och tår för att jag ska fixa det här.
Har fortfarande inte fått svar från magnetröngen. Hoppas nu på att det blir en operation av diskbråcket så jag kan börja röra på mig lite mer också....

Ska försöka hitta recept och mat som är "snåla" och lägga upp. Bra hjälp för mig och kanske för dig. Har du föslag så ska du inte vara blyg utan dela gärna med dig.

 

 

Det är tisdag och nu ikväll tog jag beslutet att göra något åt min övervikt.
167 cm och 100 kilo.... Nu får det vara nog!!

Min story börjar för 10 år sedan. Jag vägde runt 65 kilo och mådde bra.
Jag jobbade, red och var en allmänt glad skit. Dessutom var jag gravid med mitt 3:e barn. En liten sladdis med nya killen skulle det bli av det. Vi hade redan gått igenom ett mycket sent missfall, men vi ville ju så gärna ha en liten ihop.... Sen hände det som INTE fick hända. Jag fick ett mycket sent missfall igen.
Gjorde väl som de flesta andra  i samma sits - deppade ihop totalt!

Mådde skit och tröståt som en liten gris, låg i sängen och grät, var otillgänglig mentalt.
Jag var 39 år och en ny graviditet blev det inte. Kroppen sa ifrån, antagligen för att jag var i dåligt skick både fysiskt och psykiskt.

 

Kilona smög sig på, ett efter ett, men jag kom i gång med jobb och ridning igen. Då kom nästa smäll.
Min arm gick sönder. Efter 2 år med sjukskrivning, ständig värk blev jag operarad. En tid av ovisshet följde - kunde jag komma tillbaka till mitt gamla jobb eller inte?
Allt gick bra och 3 år efter att armen gick sönder var jag tillbaka i arbete på heltid. Ridningen fick jag lägga ner för den typen av belastning kommer armen aldrig att klara.
Vikten hade ökat ytterligare.... 

 

Allt började fungera allt bättre, men satan var tydligen inte klar med att djävlas med mig.
Killen, som jag vid det här laget varit gift med i 10 år, var otrogen.
Inte en gång, utan många.... Så pass att han och hans nya "flickvän" planerade ett liv ihop....
Jag blev galen, snällt sagt. Han åkte ut så det visslade om det, men istället för att börja sitt nya liv slutade det med att han grät, bönade och bad - han ångrade sig.
På detta följde familjeterapi, gråt, anklagelser och tyvärr ännu en viktuppgång. Återigen var maten min tröst.....

 

Förra året förnyade vi våra löften i kyrkan. Jag har ett jobb jag älskar, vuxna barn jag avgudar (och önskar mig barnbarn;) ), en make jag älskar och framförallt ett bättre självförtroende.

Men, det där jäkla men.... På en festival för precis ett år sedan var det dags igen för satan att jävlas med mig.
Jag fick ondare och ondare i ryggen och blev liggande hemma i ett par dagar....
Ett litet ryggskott? Nä, ska det vara så ska det vara ordentligt.... Diskbråck !
Har käkat alla möjliga konstiga piller under året som gått och för en vecka sedan var det dags för magnetröntgen som jag väntar på resultat i från. Går det att operare eller inte? Inget är som väntans tider, eller hur !
När jag ändå var hos läkaren kollade det blodtrycket, som givetvis var för högt, och kolestrolet, som givetvis också var för högt. Grattis till mig, men det kändes ändå inte oväntat.

Jag har börjat ta hand om mig själv på ett bättre sätt, är mer noggran hur jag klär mig, hur håret ser ut och sånt, men kilona, de sitter där - alla 100.

Så, nu är det dags. Vågen landade på 100 stora feta kilon i morse.
Nu börjar kampen, och det kan bara finnas en vinnare.... Kilona eller jag.